Godkänd på Lovisedalsritten

Igår red vi så äntligen vår första Clear Round! Det blev Lovisedalsrittens 40-km-lopp, som bestod av en slinga om 20 km som togs två gånger med obligatorisk vila på 40 minuter däremellan. Banan gick i huvudsak på olika grusvägar genom skogen - hur mysigt och lättridet som helst. En kort, kort bit fick vi också rida på en stig genom skogen. Trots att det var en rätt blåsig dag så var det, tack vare skogen, väldigt behagligt vädermässigt. Morgonen var mulen men sedan sprack det upp och blev riktigt soligt och varmt.

Vi red ut sist i vår startgrupp, eftersom jag tänkte att vi skulle rida för oss själva. När vi kom ut på banan så fick vi dock ganska snabbt rida över en äng, och då såg Nadal de andra ekipagen framför oss. Han tyckte det var helt onödigt att vi skulle rida för oss själva och gjorde sin åsikt fullständigt klar för mig genom att nästan slänga av mig mitt på ängen, knappt 200 meter efter start. Jag satt på hans hals och försökte tala om för honom att han måste lugna ner sig för att jag ska kunna komma ner i sadeln igen så att vi kan rida ikapp de andra... Jojo, han vet vad han vill. Så när jag väl kommit i sadeln igen så red vi ikapp närmast framförvarande ekipage som visade sig vara Maria och Jeppe. De var supermysiga båda två så vi hängde ihop resten av dagen. 

Den första slingan så travade vi i huvudsak och skrittade lite grann. Jag provade att be Nadal om galopp, men tyckte att han var alldeles för uppspelt för det. På andra slingan så galopperade vi dock en hel del. Genom hela tävlingen så blev det mycket träning på att rida om och att bli omriden, så det var bra. Dock behöver jag hitta något sätt att vänja Nadal med att det är ok att andra ekipage rider iväg framför oss och att vi inte alls behöver försöka komma ikapp dem (i alla fall om inte jag ber om det). Han blir alldeles för hetsig och lägger energi på helt fel saker.

Med mig på tävlingen så hade jag mina två eminenta groomar: Anna och Lotta. Vi är alla tre nybörjare, även om jag varit med lite längre, så det blev väldigt mycket att upptäcka hur jag ville att saker skulle göras och vara. Även om jag varit på distanstävlingar förut så har det varit som funktionär eller som groom åt någon annan, så jag har inte ännu några rutiner eller fasta idéer om hur jag vill att saker och ting ska vara. Då blir det extra svårt att säga åt andra vad de ska göra - för jag vet inte alltid riktigt vad jag vill. Anna och Lotta hade ett fantastiskt tålamod med mig och var pigga och glada hela dagen. De mötte upp så fint längs banan och hjälpte till vid vilområdet och veterinärbesiktningen. Och, icke minst, de fotade (se nedan)! Jag är så glad att de båda ville följa med och hjälpa till! Tack, Anna och Lotta! <3>

Vi blev godkända på ritten utan en enda anmärkning och jag är nöjd med tiden. Nadal drack dock lite dåligt hela dagen (väl hemma så sörplade han dock i sig en hel del vatten). Efter målgång så fick han i sig lite betfor i alla fall, så det ska vi ha mer av nästa gång.

Vår tid blev 3 timmar och 54 minuter från start till mål och det får jag tycka är ganska mitt i prick i förhållande till ambitionen om 10 km/h. Till tävlingstid så räknas också den tid det tar att få ner hästens puls innan man går till veterinärbesiktningen mellan slingorna. För detta så har man maximalt 20 minuter på sig. Vi gjorde oss ingen brådska men väntade inte heller längre än nödvändigt, så efter ca 11 minuter gick vi till veterinärbesiktningen och pulsade då in på 52 slag/min (att jämföra med 36 i förbesiktningen). Det tyckte jag var lite högt, men förståeligt eftersom han var lite uppspelt. Efter den andra slingan så pulsade han in på 44, trots att vi då ökat tempot och galopperat en del på den slingan.

Här kommer massor med bilder från gårdagen. Jag hade fler bilder som jag ville lägga upp, men redan som det ser ut nu så är det för många.

Världens bästa groomar, Lotta och Anna

Förbesiktning

Uppvärmning

And we're off!

Vattenstopp, med Maria och Jeppe

Kanske godare med någon annans vatten?

In till vila

Mat och vila

Vi hamnade visst precis bredvid Sveriges enda professionella distansryttare, Annelie Eriksson (sittandes i bakgrunden), som var ute och provade en ny förmåga på banorna

Nadal ropar efter sin nya polare Jeppe när vi är på väg ut på andra slingan

Och vi rider iväg

Och kommer tillbaka

På väg till pulsning

Pulsning

Slutbesiktning

Bara A:n!

Då blir man så här nöjd och glad

Snyggo!